Busstrafiken

Kollektivtrafiken i Helsingfors anses ha börjat 1888 då de första hästomnibusvagnarna började köra från Tölö till Brunnsparken. Verksamheten sköttes av Spårvägs- och Omnibusbolaget i Helsingfors. Redan i början av 1900-talet prövade bolaget busstrafik men utan större framgång. Först år 1936 kom regelbunden busstrafik. År 1949 inleddes trådbusstrafik på en linje. Den sista trådbussfärden ägde rum år 1985.

HST har igen visat intresse för trådbussar och HRT håller på att utreda huruvida de skulle fungera som kollektivtrafikmedel i Helsingfors.

Busstrafiken konkurrensutsattes för första gången i regiontrafiken år 1994, inom Helsingfors 1998, Esbo1999 och inom Vanda år 2000. HRT konkurrensutsätter busstrafiken i sitt område enligt de konkurrensgrundsatser som HRT har utarbetat. Konkurrensgrundsatserna innehåller bl.a. definitioner för vikten av priset och kvaliteten.

Kollektivtrafiken i HRT-området baserar sig på tåg- och metrotrafiken, som kompletteras med busstrafiken. Anslutningslinjer, servicelinjer (t.ex. Jouko) och tvärgående linjer förverkligas med bussar.  Direkta radiella busslinjer betjänar områden utan spårbunden trafik eller de områden där kollektivtrafiken endast med anslutningslinjer vore alltför besvärlig för passagerarna.

De flesta bussarna använder diesel som bränsle. Det finns cirka hundra naturgasbussar. För att förbättra busstrafikens miljövänlighet prioriterar HRT fordon med låga utsläpp vid konkurrensutsättningarna. Därtill kartlägger och provkör HRT hur alternativa bränslen fungerar i områdets trafik.

HRT ansvarar för planering, beställning och upphandling av busstrafiken. Trafiken sköts av flera olika bussoperatörer.