Planering och undersökningar

Utgångspunkter för planeringen

Kollektivtrafiken i Helsingforsregionen är en helhet som består av flera olika slag av kollektivtrafik. Grunden för kollektivtrafiksystemet är stomförbindelserna för spårvägs- och busstrafiken. Anslutningstrafiken fungerar som matarförbindelse för stomförbindelserna. Det här är grunduppställningen och utöver den är det uppbyggnaden av markanvändningen i städerna som bildar utgångspunkten för HRT:s planeringsprinciper. Principerna för planeringen stöder HRT:s strategi som går ut på att öka kollektivtrafikens andel bland de olika sätten att färdas.

Utgångspunkten för planeringen är att göra kollektivtrafiken till ett så attraktivt sätt att färdas som möjligt. Därför satsar vi på ett täckande utbud och på att göra kollektivtrafiken pålitligare och snabbare. Vid planeringen tas hänsyn till olika resebehov och användargrupper, till exempel barn, seniorer och rörelsehindrade.

Principer för planeringen

Pålitligheten är enligt passagerarna den allra viktigaste faktorn vid bedömningen av nivån på kollektivtrafiktjänsterna. Alla åtgärder som bidrar till att passagerarens resa med kollektiva färdmedel sker på planerat och angenämt sätt gör kollektivtrafiken attraktivare.

Utgångspunkterna för åtgärderna är en sakkunnig planering av kollektivtrafiken där särskild hänsyn tas till att linjenätet är täckande, de planerade tidtabellerna realistiska och omstigningarna fungerar bra. Utöver ett gott planeringsarbete krävs att planerna genomförs på ett lyckat sätt i praktiken. Det ansvarar trafikbolagen för. Det är oerhört viktigt att samarbetet mellan HRT och trafikbolagen fungerar bra.
 
Kommunerna och olika intressegrupper ställer olika mål för servicenivå och finansiering. Planeringen måste också ta hänsyn till trafikeringsavtalen. Det behövs livliga kontakter mellan intressegrupperna för att svara på de olika gruppernas behov. Kostnaderna för trafikeringen är den största begränsande faktorn för den servicenivå som kan erbjudas. I alla skeden av planeringen tas kostnadseffekterna i betraktande.

HRT erbjuder en god servicenivå på kollektivtrafiken. Exempelvis får promenaden till och väntetiden på hållplatsen, resan i fordonet och omstigningarna inte ta orimligt mycket tid i anspråk, alldeles oberoende av tidpunkten på dygnet. Planeringen av kollektivtrafikförbindelserna utgår från användarnas behov och förväntningar. Ökad användning av kollektivtrafik främjar en hållbar utveckling och stöder för sin del städernas konkurrenskraft. Vi strävar efter att ständigt förbättra miljövänligheten hos kollektivtrafiken. Spårvägstrafikens andel ska växa. Vid konkurrensutsättningen av busstrafiken gynnas bussar med låga emissioner.

Servicenivå och förbindelser

Grunden för planeringen är områdesvisa klasser av servicenivåer. Med hjälp av dem fastställs grundservicenivån för varje område och förbindelsesträcka. Efterfrågan avgör om den erbjudna nivån på servicen är högre än grundnivån. Inom glesbygdsområdena ordnas ingen egentlig kollektivtrafikservice, det som erbjuds är skolskjutsar och andra lagstadgade transporter. Avsikten med att fastställa servicenivån är att olika områden ska behandlas opartiskt, så att likartade områden har en likartad grundservicenivå.
 
Planeringen av tidtabellerna baserar sig i mån av möjlighet på standardminuter, där samma avgångsminuter upprepas från timme till timme. Vi försöker anpassa tidtabellerna för de olika linjer som kör samma avsnitt till varandra. Punktligheten förbättras genom att använda hållplatser för tidsutjämning på långa linjer. Hållplatserna placeras vid förbindelsestationerna eller omstigningsplatserna. 

Linjenätet erbjuder direkta förbindelser utan omstigningar på de viktigaste förbindelsesträckorna. Under lågtrafik kan rutterna kretsa omkring i högre grad, men ändå så att restiderna förblir rimliga. Vid planeringen av trafikeringen och tidtabellerna tar vi hänsyn till var terminaler och vändplatser ligger, kapaciteten där samt självfallet det befintliga gatunätet. Anslutningstrafiken och infartsparkeringen är viktiga delar av resekedjan.

Ur passagerarens synvinkel är det centrala, utöver servicenivån på det egentliga trafikutbudet, att resekedjan fungerar, dvs. att omstigningarna lyckas bra. Minimumkravet vi försöker fylla är att omstigningarna längs stomförbindelserna sker i knutpunkter som håller hög kvalitet. Vidare ska gångavstånden för att byta fordon vara korta och nivåändringarna tillgängliga.

Restiden inklusive eventuella omstigningar får på resor i kollektivtrafik under rusningstid mellan olika områden och Helsingfors centrum samt mellan områdescentra vara högst två gånger så lång som motsvarande resa med personbil. Målet är att restiden, inklusive eventuella omstigningar, under rusningstid på stomlinjerna, i synnerhet i spårvägs- eller busstrafiken, är lika lång eller kortare än motsvarande resa med personbil.

Tillgänglighet

En tillgänglig stadstrafik kan åstadkommas genom att kombinera effekterna av många olika aspekter: Tillgången på information, en fordonspark med låga golv, höjda hållplatser, apparatur av olika slag för byte av plan på stationerna, trapplös förbindelse till hållplatserna, eftertanke i användningen av material och färger samt underhåll av hållplatsområden och hållplatsförbindelser, inklusive snöröjning och sandning på vintern.

Målet är att alla linjer trafikeras med låggolvsfordon. Fordon med låga golv krävs dock inte på sådana linjer där de inte är lämpliga.
En tillgänglig resekedja är en helhet av en tillgänglig fordonspark och tillgängliga möjligheter att byta fordon. Knutpunkter som håller hög klass, såsom terminaler, ska vara tillgängliga. Förbindelser där omstigningar ingår ska kunna ordnas i tillgängliga förhållanden. 

Åtminstone följande förbindelser ska vara tillgängliga:

• Förbindelserna mellan de regionala områdescentrumen
• Förbindelserna från närmaste regionala områdescentrum till sjukhusen (TPP1)
• Förbindelserna från stora höghusområden till sjukhusen
• Anslutningsförbindelserna för tåg och metrostationer
• Förbindelserna mellan resecentraler.

Det ska finnas en ramp eller hiss, utöver trappor, för eventuella byten av plan vid alla förbindelser.
Det är också möjligt att förbättra tillgängligheten med hjälp av service- och stadsdelslinjer. Servicelinjerna trafikeras längs fastställda rutter och/eller som anropslinjer. På servicelinjerna är avståndet till hållplatsen så kort som möjligt, men service från dörr till dörr i alla sammanhang är inte ett av målen. Servicelinjerna trafikeras med små fordon och rutterna, trafikeringstiden och turintervallerna planeras efter de lokala behoven.

Undersökningar

Som stöd för trafiksystemplaneringen behövs information från olika undersökningar.

HRT mäter hur nöjda passagerarna är med kollektivtrafikstjänsterna året runt med undantag av december. Passagerarnöjdhetsenkät utförs i olika kollektivtrafikmedel och besvaras varje år av ca 51 000 passagerare. HRT följer också kollektivtrafikmaterielens kvalitet genom kontinuerlig observationsundersökning. Med hjälp av undersökningen observeras årligen över 8 000 bussar och vagnar. Dessutom deltar HRT i den europeiska BEST-undersökningen, som utförs årligen i form av webbintervjuer bland de deltagande städernas invånare.

HRT följer passagerarmängden i kollektivtrafiken. Passagerarmängden på busslinjerna fastställs via resekortssystemet och informationen om passagerarmängden i metron, spårvagnstrafiken och VR-närtågstrafiken fås med hjälp av automatiska beräkningar. Uppgifterna om passagerarmängden på Sveaborgsfärjan baserar sig på manuella beräkningar.

I planeringen utnyttjas också engångsundersökningar, med vars hjälp man kan samla information om t.ex. passagerarnas erfarenheter om en ny linje eller om ett nytt bostadsområdes behov av kollektivtrafik.

Förutom undersökningar om kollektivtrafiken utför HRT även andra trafikundersökningar för trafiksystemplaneringens behov. Sådana är t.ex. undersökningar om fordonstrafikens destinationer, undersökningar om godstrafiken samt uppföljning av färdsättsfördelning, trafikmängder och biltäthet.

 

Tillbaka till toppen