Pålitligheten viktigaste kriteriet på servicen
Enligt HRT:s utredning finns det gott om sätt att förbättra
pålitligheten av kollektivtrafiken i Helsingforsregionen.
Punktlighet och regelbundenhet i trafikeringen är målet när bland
annat de s.k. stombusslinjerna tas i bruk de närmaste åren. Vidare
tas reglerhållplatser i bruk på problematiska busslinjer. I
spårvägstrafiken är ett av målen att betalningen till förarna
upphör.
Passagerarna får allt noggrannare lägesinformation genom att
informationen i realtid ökar. Prioriteringar vid trafikljus hör
fortsättningsvis till de viktigaste frågorna vid utvecklingen av
pålitligheten av kollektivtrafiken i huvudstadsregionen. Även
trafikföretagen ska sporras till att förbättra pålitligheten.
Pålitligheten är enligt passagerarna den allra viktigaste
faktorn vid bedömningen av nivån på kollektivtrafiktjänsterna. I
programmet för utvecklingen av pålitligheten i kollektivtrafiken
ingår några teser som samtidigt utgör en förteckning av de
viktigaste åtgärderna för att förbättra pålitligheten.
Teser
Målet för tes 1, Infrastrukturplanerna skall genomföras, är att
systematiskt och långsiktigt sträva efter att de små och medelstora
åtgärderna inom kollektivtrafiken genomförs i praktiken. Till de
viktigaste åtgärderna hör skapandet av årsbudgeter för kommunernas
kollektivtrafikåtgärder och ibruktagandet av kommunvisa
samverkansmodeller. Infrastrukturåtgärderna fastställs närmare i de
kommunvisa planerna.
Prioriteringarna vid trafikljus minskar variationerna i
restiderna och förbättrar därmed regelbundenheten i busstrafiken.
Större regelbundenhet räcker inte i sig till för att göra
kollektivtrafiken snabbare. Skall kollektivtrafiken bli snabbare
måste prioriteringarna utsträckas till alla trafikljusförsedda
korsningar.
Pålitlighetsaspekterna, parallellt med snabbheten och
effektiviteten, måste få ännu större vikt vid planeringen av
linjenät och tidtabeller. Ett pålitlighetsindex är under arbete och
kan utnyttjas som redskap för att styra planeringen. Bland de
föreslagna åtgärderna finns också en ökning av antalet
tidspassningshållplatser. För passagerarna är det ett större
problem om vagnen kommer i förtid än om den försenas, eftersom
passagerarna i så fall måste förbereda sig på att komma onödigt
tidigt till hållplatsen.
Det praktiska samarbetet med trafikföretagen rörande
planeringen och den operativa verksamheten måste intensifieras med
ett äkta partnerskap som mål. Avtalsbonusarna måste göras enklare
och styras i riktning mot en utveckling av pålitligheten med hjälp
av entydigt mätbara pålitlighetskriterier.
Passagerartjänsterna måste effektiveras utgående från
trafikeringssynvinkel. Den huvudsakliga åtgärden för att
förenhetliga och förkorta restiderna är att avstå från
kontantbetalning till förarna i spårvagnar och på valda
stombusslinjer. Passagerarna skall erbjudas pålitlig information i
realtid. Ankomstprognoser i realtid förbättrar till exempel den
upplevda pålitligheten: Väntetiden upplevs vara kortare när den som
väntar vet hur länge han eller hon får vänta. Passagerare som bytt
färdmedel och passagerare med flera alternativa ruttvalsmöjligheter
kan få en fördel av att kunna välja ett annat ruttalternativ.
En framgångsrik implementering av biljett- och
informationssystemprojektet är en förutsättning för att målen och
åtgärderna i nästan alla de övriga teserna skall kunna uppnås.
Systemet måste erbjuda pålitliga och mångsidiga tillämpningar som
stöder bl.a. planeringen av tidtabellerna, förverkligandet av
prioriteringarna vid trafikljusen, mätning av kvaliteten på
trafikeringen och tjänsterna för information till passagerarna.
Program för utveckling av
pålitligheten (sammandrag på svenska)