Rätt timing möjliggjorde lyckat metroavbrott
Arbeten i Fiskehamnen satte stopp för metrotrafiken mellan
Brändö och Gräsviken 14–22.7. Det var det längsta trafikavbrottet i
metrons historia. En orsak till att trafikarrangemangen under
avbrottet löpte så väl var att tidpunkten för avbrottet var rätt
vald.
”Det är många som har sagt att allt löpte förvånansvärt väl. De
stora linjerna var i skick. Visst känns det bra nu”, summerar Petri
Nissinen, som ansvarade för undantagstrafikprojektet vid HRT.
Avbrottet sattes in mitt på sommaren, den tystaste veckan i
juli, då antalet passagerare och trafikmängderna brukar vara klart
mindre på grund av semestersäsongen. Förbindelserna mellan östra
Helsingfors och centrum sköttes med ersättande bussar.
”Det hade inte varit möjligt att transportera passagerarna med
buss om de hade varit lika många som under vintersäsongen. Det
skulle inte ha funnits utrymme för de extra bussarna i trafiken.
Terminalerna utnyttjades till bristningsgränsen redan nu”, berättar
Nissinen.
”Under avbrottet avgick som mest 48 extra bussar under
rusningstid från Järnvägstorget.” Några avgångsplattformar för den
vanliga trafiken måste flyttas för att ge plats för den extra
trafiken.
”Det blev ingen stockning på Järnvägstorget tack vare att vi
styrde trafiken”, säger Nissinen, som även personligen var med om
att skicka iväg bussar.
Värre trängsel kunde undvikas
”Kapaciteten i stadskärnan räckte också till”, gläder sig Petri.
Han var på förhand ganska spänd på hur spårvagnarna i centrum
skulle klara av trängseln.
Även om utbudet på alternativa förbindelser skulle vara stort,
t.ex. med bussar, kan människor av bara vanan söka sig till andra
färdmedel.
Ersättande bussar skulle inte ha fått plats i stadskärnan.
Dessutom var resurserna för extra trafik begränsade.
”Passagerarna hittade väldigt bra fram till de alternativa
förbindelserna, vi är tacksamma för att folk kunde vara så
flexibla.”
Det var inte litet det satsades på informationen om
metroavbrottet; utmaningen bestod främst i att få informationen om
undantagsarrangemangen fram såväl till de dagliga användarna som
till turisterna.
Bland annat skräddarsyddes affischer för stationerna. Vidare
utgavs ett speciellt info i tabloidformat.
”Alla läser ändå inte information i skriftlig form, de behöver
någon som berättar för dem.” Det fanns alltså tio guider från HRT
på pass på de viktigaste stationerna för att vägleda passagerarna
till hållplatserna.
Ett ovanligt projekt
”Trafikarrangemangen under avbrottet var ett exceptionellt
omfattande projekt också för HRT. Avbrottet hade effekter på ett så
omfattande område och på så många människors vardagsliv”,
konstaterar Nissinen.
Vid HRT inleddes planeringsarbetet redan i december i fjol.
Arbetet gick till exempel ut på att anpassa utrymme och tidtabeller
för den extra trafiken, beställa den samt planera hållplats- och
plattformssystem.
Som helhet taget hamnar erfarenheterna av undantagstrafiken på
plussidan: HRT fick gott om positiv respons av kunderna.
Visst fanns det sådant som kunde ha gjorts bättre, förstås. ”Vi
tar lärdom av det”, försäkrar Petri.
”Bussarna 58 och 59 österifrån mot Böle var exempelvis tidvis
fullsatta. Guider hade varit välkomna även i Kampen. Och
informationen kunde ju alltid vara ännu bättre”, säger
Nissinen.
”Det var också ofta trångt i den ersättande bussen 99 till Östra
centrum, medan det fanns gott om plats i 99B till Hertonäs.”
Petri Nissinen anser att man måste lämna rum för oväntade
händelser i ett projekt av det här slaget. ”Det räcker inte med
förhandsplanering, man måste nästan se hur det löper den första
dagen och sedan kunna lappa på så gott man kan.”
”Vi försöker utveckla ett flexibelt koncept för att ersätta
metron för att inte behöva uppfinna hjulet på nytt varje gång. I
bra planering ingår beredskap för möjliga
undantagssituationer.”